Bered väg för Konungen

En kristen människa lever sitt liv helgat genom Jesus försoningsverk, samtidigt som hon bär med sig syndaförfallets totala syndafördärv.  

I vardagen är vi rejält fast i det världsliga livet och det känns ofta som att tilliten till Gud byts mot tro på sig själv och de egna krafterna.

Särskilt under julen fylls tiden av brådska, vardagliga bekymmer och världsliga bestyr. Till slut, när den stora julens högtid, är inne så är vi trötta och orkar inte glädja oss över julen stora under, att Frälsaren har fötts.

Även vi kristna behöver höra bättringens predikan, där vi genom Guds rättfärdiga lag blir syndiga. En predikan som  visar oss vår inre ondska i alla sina skepnader, så långt att sorgen över synden, den där lilla ångerns röst i bröstet, börjar plåga oss och får oss vilja bli befriade.

Den där ångern föds när vi ser hur Kristus våra gärningars skull får lida i Getsemane och på Golgata.

Vi kan inte befrias från dessa känslor av egen kraft. Vi måste känna syndens plåga när vi ser på vår lidande Frälsare. Den verklighet som vi ser framför våra ögon förkrossar våra hjärtan och gör var och en av oss till ödmjuka och nådetörtstiga människobarn.

Vår salighet och glädje ligger däri att vi inte har lämnats kvar att beskåda Kristus lidande, utan att vi genom Guds heliga ord, befriade från allt, har blivit ledda till att se på den uppståndne Frälsaren. Glädjen över syndernas förlåtelse och tacksamheten över Guds oändliga och oerhörda kärlek ger oss en fullkomlig Guds frid, en levande tro som ger oss kraft att tro oss saliga ända in i det himmelska hemmet.

Petri Honkala