Som himlamedborgare i världen

Åter talade Jesus till dem och sade: ”Jag är världen ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.” (Joh. 8:12)

I Jesus besannades profeten Jesajas profetia som han gav 700 år före dessa händelser: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart” (Jes. 9:1). Fariséer och skriftlärda förstod inte att denna profetia besannades under deras tid. De förstod inte att de levde i dödsskuggans land. De såg inte att ljuset hade kommit mitt ibland dem.

Hur är det i vår tids värld, här och nu, förstår människorna nu mer än för 2000 år sedan? Har bildningen kommit med något nytt? När vi ser omkring oss ser vi krig, våld, psykiskt illamående, skilsmässor, smärta och ensamhet. Världen mår inte bra mitt i all människans visdom, dödsskuggan hänger fortfarande över mänskligheten.

Men vi människor har hopp om något bättre, mycket bättre. Världens ljus är ännu levande bland oss. Det kommer fram i det skrivna ordet, det finns i sakramenten och i evangeliets predikan. Ljuset finns i deras hjärtan som Gud i sin nåd har kallat, i himlamedborgarnas hjärtan. Johannes skriver i sitt evangelium:

”Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Joh. 6:44)

Vi är alla under dödsskuggan från vår egen del, men Gud i sin nåd har väckt oss att känna vår synd och tro evangeliet.

Juha Siltala