Om rättfärdiggörelsen

Det kan kännas svårt att förstå innebörden av orden rättfärdig och rättfärdighet. Dessa termer använde sig Mikael Agricola utav. Han översatte orden dikaiosynee (subst.) och dikaios (adj.) som förekom i den grekiska bibeln.  Ordet dikaiosynee ( lat. iustificatio) var under romarriket en jordisk, juridisk term. Det betydde rättvisa.

Inom det andliga betyder rättfärdiggörelsen återställning. Den rättfärdiggjorda människan är återställd i det tillstånd, där har var före syndafallet. Hans synder har förlåtits helt utan egen förtjänst och han har blivit helig inför Gud. Tron på Kristus död på korset har räddat honom. Kristus har fullbordat Guds vilja eller lagen för oss och försonat synderna i stället för oss. En rättfärdiggjord människa är helig och fläckfri inför Gud. Kristi blod renar oss kontinuerligt.

Luther skriver i Schmalkaldiska artiklarna: ”Jag ser ingen orsak att förändra lärdomen som jag hittills har upprepat kontinuerligt: Genom tron får vi, såsom den helige Petrus säger, ett helt nytt rent hjärta, och för Kristus, vår Medlares skull Gud vill anse och också anser oss fullkomligt rättfärdiga och rena. Även om synden i vårt kött inte är helt försvunnen eller död, Gud vill ändå inte räkna det eller veta något därom.”

Apostel Paulus skriver i Romarbrevets 3. kapitel:

19 Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud;

20 ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.

21 Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,

22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.

23 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud;

24 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus,

25 honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud — då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna — nu visa att han dock var rättfärdig.

26 Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus.

27 Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en trons lag.

28 Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar.

29 Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ock hedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas,

30 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.

31 Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande.

Det sägs, vilket också stämmer, att vår kristendom och tro står eller faller med läran om rättfärdiggörelse. Den är center för allting, trons kärna. Där får inte ske minsta förändring. Allt det andra, som undervisas om kristendomen och trons sak, ska vara i överensstämmelse med läran om rättfärdiggörelse. Detta gäller helgelse, församlingslära, ”andlig styrelse”, råd mm.

Trons frihet får inte bindas i Guds lag, än mindre i människobud eller villkor. Guds Ande är fri och vi är den fria sonens barn.

Vi överväger ofta församlingens gränser. ”Herre, är det allenast få som bliva frälsta?” På den frågan gäller Frälsarens goda svar: ”Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.” (Lk. 13:23-24.) Jesus svarar på frågan om församlingsläran med att vända den frågandes tankar därpå, hur man blir rättfärdig inför Gud. Först då när allt eget gott har avklädds, är människan beredd att motta rättfärdighetsgåvan, som är fastställd i Kristus. Vi måste förbli andligt fattiga hela vårt liv, och inför döden frågas oss inget annat än tron på Kristus.

Den syndiga är helig, den orena ren och den orättfärdiga är rättfärdig. Detta är försoningens hemlighet, som förnuftet inte förstår, men som vi syndiga får tillägna oss genom tron.