Jeesus - pahan vallan voittaja

Predikan av Sakari Siltala i Borgå domkyrka den 5 mars 2017. Text Matteus 16: 21–23.

Text Matteus 16: 21–23: Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde. Och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen. Då tog Petrus honom avsides och sade: Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig. Men han vände sig om och sade till Petrus: Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen. Du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.

För en vecka sedan firade vi fastlagssöndagen och påbörjade fastetiden. Då stillar vi oss särskilt för att minnas Kristi lidande och död samt slutligen Hans uppståndelse som övervinnare av syndens, dödens och och satans makt.

Jesus själv fastade 40 dygn innan han påbörjade sin offentliga verksamhet. Den onde anföll då Jesus med tunga frestelser men Han övervann alla frestelserna med hjälp av det skrivna ordet av Gud. Efter detta gick Han som Han brukade till synagogan i sin hemstad Nasaret där man räckte profeten Jesajas bok till honom. Han slog upp kapitel 61 där det står: ”Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna, till att predika ett nådens år från Herren.” Med dessa Skriftens ord tog han fram uppgiften för vilken Fadern hade sänt honom hit till jorden. Vi förstår att det handlar om andlig fattigdom och blindhet och dem som är i syndens fångenskap och under lagens träldom, och han kom för att återlösa dem till Guds barns frihet.

Dagens texter i Gamla och Nya testamentet hör nära ihop med varandra och dagens tema om Jesus som övervunnit frestelserna. Ormen sade till kvinnan före syndafallet: ”Skulle då Gud hava sagt: ’I skolen icke äta av något träd i lustgården’? Så här undergrävde den onde Evas tro och fick henne att tvivla på Guds ord. Varför skulle ett träd vara annorlunda än alla andra träd? Så här listigt verkar själafienden ännu idag med att ifrågasätta Guds ords auktoritet. Efter syndafallet gömde Adam och Eva sig bland träden men de kunde inte fly från Gud. Gud kallade på Adam: ”Var är du?” Vi kan inte heller fly från Gud när han söker oss med sitt ord och med sin Ande. Därför är den viktigaste frågan fortfarande till människosläktet och till oss var och en: Vad är ditt förhållande till Gud?

En annan fråga ställdes till Kain som hade dräpt sin broder: ”Var är din broder?” Idag hör detta till oss i den här formen: vad är ditt förhållande till din nästa?

Före dagens evangelietext i Skriften finns ett viktigt samtal mellan Jesus och hans lärjungar. Jesus frågar: ”Vem säger då I mig vara?” Petrus svarar på detta för lärljungarnas del: "Du är Messias, den levande Gudens Son.” På detta svarar Jesus med kraftiga ord: ”Salig är du, Simon, Jonas’ son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen. Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga. Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.”

Idag ställer Jesus samma fråga till oss var och en: Vem är jag? Vad betyder jag för dig?

Guds Ande gav Petrus svaret på Jesu fråga. Jesus lovade att bygga sin kyrka eller församling med detta ord som Gud givit som grund och gav löftet om makten att ge synderna förlåtna. Detta löfte stadfäste Jesus på påskkvällen då han uppenbarade sig för sina lärjungar bakom de lykta dörrarna i övre salen i Jerusalem: ”Åter sade Jesus till dem: ’Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder.’ Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: ’Tagen emot helig ande! Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.’ (Joh. 20: 21–23) Till denna församling eller Guds rike kommer man inte med att betala kyrkoskatt eller medlemsavgiften till en förening utan man kommer dit genom en andlig födelse genom dörren, Jesus, när vi tror att Han är vår personliga Frälsare.

Även vår lutherska kyrka har förbundit sig till Guds ord, alltså Skriften som den högsta normen, eftersom det eviga livets och frälsningens ord finns i den. Kristi kyrka är ingen nöjesanläggning eller något politiskt slagsfält där man fiskar efter popularitet hos folket och mäter gallupundersökningar. Det gäller vår frälsning och var vi kommer att tillbringa vår evighet. När kyrkan slutar att ha Skriften som sin högsta norm slutar den att vara Kristi kyrka. Under Jesu tid ledde den upphetsade allmänna åsikten till att landshövdingen Pontius Pilatus var kraftlös att vara rättvis och släppa Jesus fri när folket ropade: ”korsfäst, korsfäst”. Även nu finns det tecken på att de förkunnare som förbinder sig till Guds ord och Skriften har motats in i en hörna i sin egen kyrka som de vill försvara. Även inom kyrkan finns fler och fler sådana som inte håller Skriften som Guds uppenbarelse utan som något slags klassiskt och etiskt verk. Tolerans och jämlikhet är goda och viktiga saker när de förstås på rätt sätt, men i den aktuella kyrkodebatten har de använts medvetet för att fördunkla Skriftens verkliga budskap och man har berättat halvsanningar. Det är helt sant att Gud utan villkor älskar varje människa i världen ”så att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” Detta barmhärtiga ord betyder dock inte att Gud skulle kunna acceptera synd i någon form. Men han som bekänner sin syndfullhet och vill avstå från sina synder genom att ta sin tillflykt till Jesu försoningsverk och förlåtelse samt att påbörja ett nytt liv som Jesu efterföljare, får känna Guds sanna nåd och frid i sitt hjärta. Det ger kraft och glädje att vandra en kristens liv här i världen. Billig nåd, egentligen att stjäla nåd, är det om människan utan den minsta ånger med avsikt fortsätter sitt syndaliv.

Textens ord: ”Gå bort, Satan” riktar sig inte till Petrus person utan till hans försök att hindra Jesu försoningsverk enligt Faderns vilja och plan, eller såsom Jesus själv säger, att få honom att falla. Fastän Anden hade uppenbarat för Petrus att Jesus är Messias, hade han ännu inte förstått att Jesus är en andlig Frälsare och hemligheten om hur en i synd fallen människa försonas hade ännu inte öppnats för honom. Han kom senare att förneka sin Frälsare tre gånger innan han kände sin synd och grät bittert. Kanske på grund av detta frågade Jesus tre gånger av honom efter sin uppståndelse: ”Har du mig kär?” Då gav Jesus honom en uppgift: ”Föd mina lamm. Var en herde för mina får. Föd mina får.” Idag frågar Jesus oss alla med våra egna namn: Har du mig kär? Är du trofast till mitt Ord?

Satan kommer ofta som ljusets ängel såsom ormen i paradiset och frågar: Sade Gud verkligen så? Kan man inte avvika från Skriftens klara ord om människornas liv och åsikter föredrar synd? En aktuell fråga just nu i vår kyrka är viljan att ifrågasätta kyrkans skriftenliga inställning om äktenskapslagen som riksdagen har stiftat och som trädde ikraft den första mars. Kan man inte säga detta klarare än vi som läskunniga kan läsa i Romarbrevets första kapitel när Paulus skriver till sådana som har avstått från Guds ord: Rom. 1:26–27: ”Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: Deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt: sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra Och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön. Rom. 1:32: ”Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, år det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.” Detta är Skriftens ord, inte människans ord. Till detta ord har vår kyrka förbundit sig.

Till slut läser jag ur texten följande vers 24: ”Därefter sade Jesus till sina lärjungar: Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.”

Som kristna måste vi försaka oss själva så att vi inte når vår salighet med någon egen gärning eller förtjänst. Vi blir frälsta enbart av nåd, enbart av tro, enbart för Kristi skull när vi tar vår tillflykt till försoningen som vår Frälsare har utfört. Vi måste alla bära vårt i synd fallna kött och vår natur ända till graven. Men till alla som känner sin syndfullhet och längtar efter nåden hör det ljuvliga nådens evangelium: Min vän, dina synder är förlåtna i Jesu heliga namn och i hans försoningsblod. Du får tro det av hela ditt hjärta varje stund i ditt liv. Vi får tacka vår Herre Jesus Kristus för det. Amen.