Vanhurskauttamisesta / Om rättfärdiggörelsen / Of justification

On ehkä hieman vaikea käsittää sanojen vanhurskas ja vanhurskaus merkityksiä. Näitä termejä käytti jo Mikael Agricola. Hän käänsi niillä kreikankielisessä Raamatussa esiintyvät sanat dikaiosynee (subst.) ja dikaios (adj.). Sana dikaiosynee ( lat. iustificatio)  oli Rooman valtakunnassa maallinen, lakitekstiin kuuluva termi. Se merkitsi oikeudenmukaisuutta.

Hengellisessä mielessä vanhurskauttaminen merkitsee ennalleen asettamista. Vanhurskautettu ihminen on asetettu siihen tilaan, jossa ihminen oli ennen syntiinlankeemusta. Hän on täysin ilman omaa ansiota saanut syntinsä anteeksi ja tullut pyhäksi Jumalan edessä. Usko Kristuksen ristinkuolemaan on hänet pelastanut. Kristus on täyttänyt Jumalan tahdon eli lain meidän puolestamme ja sovittanut synnit meidän sijastamme. Jumalan edessä vanhurskautettu ihminen on pyhä ja tahraton. Kristuksen veri puhdistaa meitä jatkuvasti.

Schmalkaldenin opinkohdissa Luther kirjoittaa. ”En näe mitään syytä muuttaa tähän asti alituiseen toistamaani opetusta: Uskon kautta me saamme, kuten pyhä Pietari sanoo, aivan uuden puhtaan sydämen, ja Kristuksen, Välittäjämme tähden Jumala tahtoo pitää ja pitääkin meitä täysin vanhurskaina ja pyhinä. Vaikka synti ei vielä ole lihastamme kokonaan poissa tai kuollut, Jumala ei kuitenkaan tahdo sitä ottaa lukuun eikä siitä tietää.”

Apostoli Paavali kirjoittaa Roomalaiskirjeen 3. luvussa:

19. Mutta me tiedämme, että kaiken, minkä laki sanoo, sen se puhuu lain alaisille, että jokainen suu tukittaisiin ja koko maailma tulisi syylliseksi Jumalan edessä;

20. sentähden, ettei mikään liha tule hänen edessään vanhurskaaksi lain teoista; sillä lain kautta tulee synnin tunto.

21. Mutta nyt Jumalan vanhurskaus, josta laki ja profeetat todistavat, on ilmoitettu ilman lakia,

22. se Jumalan vanhurskaus, joka uskon kautta Jeesukseen Kristukseen tulee kaikkiin ja kaikille, jotka uskovat; sillä ei ole yhtään erotusta.

23. Sillä kaikki ovat syntiä tehneet ja ovat Jumalan kirkkautta vailla

24. ja saavat lahjaksi vanhurskauden hänen armostaan sen lunastuksen kautta, joka on Kristuksessa Jeesuksessa,

25. jonka Jumala on asettanut armoistuimeksi uskon kautta hänen vereensä, osoittaaksensa vanhurskauttaan, koska hän oli jättänyt rankaisematta ennen tehdyt synnit

26. jumalallisessa kärsivällisyydessään, osoittaaksensa vanhurskauttaan nykyajassa, sitä, että hän itse on vanhurskas ja vanhurskauttaa sen, jolla on usko Jeesukseen.

27. Missä siis on kerskaaminen? Se on suljettu pois. Minkä lain kautta? Tekojenko lain? Ei, vaan uskon lain kautta.

28. Niin päätämme siis, että ihminen vanhurskautetaan uskon kautta, ilman lain tekoja.

29. Vai onko Jumala yksistään juutalaisten Jumala? Eikö pakanainkin? On pakanainkin,

30. koskapa Jumala on yksi, joka vanhurskauttaa ympärileikatut uskosta ja ympärileikkaamattomat uskon kautta.

31. Teemmekö siis lain mitättömäksi uskon kautta? Pois se! Vaan me vahvistamme lain.

Sanotaan ja se pitää täysin paikkansa, että meidän kristillisyytemme ja uskomme seisoo tai kaatuu vanhurskauttamisopin mukana. Se on kaiken keskus, uskon ydin. Siihen ei saa tulla pienintäkään muutosta. Kaiken, mitä muuta opetetaan kristillisyyden ja uskon asiasta, pitää olla sopusoinnussa vanhurskauttamisopin kanssa. Se koskee pyhitystä, oppia seurakunnasta, ”hengellistä hallitusta”, neuvoja jne.

Uskomisen vapautta ei saa sitoa, ei Jumalan lakiin, saati ihmisten tekemiin sääntöihin tai ehtoihin. Jumalan Henki on vapaa ja me olemme vapaan pojan lapsia.

Usein me pohdimme seurakunnan rajoja. ”Herra, onko niitä vähän, jotka pelastuvat?” Siihen kysymykseen on hyvä Vapahtajan vastaus. ”Kilvoitelkaa päästäksenne sisälle ahtaasta ovesta, sillä monet, sanon minä teille, koettavat päästä sisälle, mutta eivät voi.” ( Luuk. 13:23-24 ). Jeesus vastaa seurakuntaopilliseen kysymykseen kääntämällä kysyjän ajatuksen siihen, miten tullaan vanhurskaaksi Jumalan edessä. Vasta silloin kun kaikki oma on riisuttu, ihminen on valmis vastaanottamaan Kristuksessa valmistetun lahjavanhurskauden. Hengellisesti köyhänä meidän on pysyttävä koko elämämme, eikä meiltä kuoleman tullessa kysytä muuta kuin uskoa Kristukseen.

Syntinen on pyhä, saastainen on puhdas ja väärä on vanhurskas. Tämä on sovinnon salaisuus, jota järki ei käsitä, mutta jonka me syntiset saamme uskolla omistaa.

Om rättfärdiggörelsen

Det kan kännas svårt att förstå innebörden av orden rättfärdig och rättfärdighet. Dessa termer använde sig Mikael Agricola utav. Han översatte orden dikaiosynee (subst.) och dikaios (adj.) som förekom i den grekiska bibeln.  Ordet dikaiosynee ( lat. iustificatio) var under romarriket en jordisk, juridisk term. Det betydde rättvisa.

Inom det andliga betyder rättfärdiggörelsen återställning. Den rättfärdiggjorda människan är återställd i det tillstånd, där har var före syndafallet. Hans synder har förlåtits helt utan egen förtjänst och han har blivit helig inför Gud. Tron på Kristus död på korset har räddat honom. Kristus har fullbordat Guds vilja eller lagen för oss och försonat synderna i stället för oss. En rättfärdiggjord människa är helig och fläckfri inför Gud. Kristi blod renar oss kontinuerligt.

Luther skriver i Schmalkaldiska artiklarna: ”Jag ser ingen orsak att förändra lärdomen som jag hittills har upprepat kontinuerligt: Genom tron får vi, såsom den helige Petrus säger, ett helt nytt rent hjärta, och för Kristus, vår Medlares skull Gud vill anse och också anser oss fullkomligt rättfärdiga och rena. Även om synden i vårt kött inte är helt försvunnen eller död, Gud vill ändå inte räkna det eller veta något därom.”

Apostel Paulus skriver i Romarbrevets 3. kapitel:

19 Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud;

20 ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.

21 Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,

22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.

23 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud;

24 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus,

25 honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud — då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna — nu visa att han dock var rättfärdig.

26 Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus.

27 Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en trons lag.

28 Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar.

29 Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ock hedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas,

30 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.

31 Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande.

Det sägs, vilket också stämmer, att vår kristendom och tro står eller faller med läran om rättfärdiggörelse. Den är center för allting, trons kärna. Där får inte ske minsta förändring. Allt det andra, som undervisas om kristendomen och trons sak, ska vara i överensstämmelse med läran om rättfärdiggörelse. Detta gäller helgelse, församlingslära, ”andlig styrelse”, råd mm.

Trons frihet får inte bindas i Guds lag, än mindre i människobud eller villkor. Guds Ande är fri och vi är den fria sonens barn.

Vi överväger ofta församlingens gränser. ”Herre, är det allenast få som bliva frälsta?” På den frågan gäller Frälsarens goda svar: ”Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.” (Lk. 13:23-24.) Jesus svarar på frågan om församlingsläran med att vända den frågandes tankar därpå, hur man blir rättfärdig inför Gud. Först då när allt eget gott har avklädds, är människan beredd att motta rättfärdighetsgåvan, som är fastställd i Kristus. Vi måste förbli andligt fattiga hela vårt liv, och inför döden frågas oss inget annat än tron på Kristus.

Den syndiga är helig, den orena ren och den orättfärdiga är rättfärdig. Detta är försoningens hemlighet, som förnuftet inte förstår, men som vi syndiga får tillägna oss genom tron.

Of Justification

It may be a bit difficult to understand the meanings of righteousness and justification. These terms were already used by Mikael Agricola. He translated the words dikaiosynee (subst.) and dikaios (adj.) found in the Greek Bible. The word dikaiosynee (lat. Iustificatio) was a secular, legal term in the Roman Empire. It meant justice.

In a spiritual sense, justification means restoring. A righteous man is restored to the state where man was before the fall into sin. He is forgiven his sin completely without his own merit and has become holy before God. Faith in Christ's crucifiction has saved him. Christ has fulfilled the will of God, the law, on our behalf, and reconciled our sin for us in our stead. In the presence of God, a justified person is holy and immaculate. The blood of Christ continuously cleanses us.

Luther writes in the Schmalkald Articles: “What I have hitherto and constantly taught concerning this I know not how to change in the least, namely, that by faith, as St. Peter says, we acquire a new and clean heart, and God will and does account us entirely righteous and holy for the sake of Christ, our Mediator. And although sin in the flesh has not yet been altogether removed or become dead, yet He will not punish or remember it.”

The Apostle Paul writes in Romans 3:

19Now we know that whatever the law says, it says to those who are under the law, so that every mouth may be silenced and the whole world held accountable to God. 

20 Therefore no one will be declared righteous in God’s sight by the works of the law; rather, through the law we become conscious of our sin.

21 But now apart from the law the righteousness of God has been made known, to which the Law and the Prophets testify. 

22 This righteousness is given through faith in Jesus Christ to all who believe. There is no difference between Jew and Gentile, 

23 for all have sinned and fall short of the glory of God, 

24 and all are justified freely by his grace through the redemption that came by Christ Jesus.

25 God presented Christ as a sacrifice of atonement, through the shedding of his blood—to be received by faith. He did this to demonstrate his righteousness, because in his forbearance he had left the sins committed beforehand unpunished— 

26 he did it to demonstrate his righteousness at the present time, so as to be just and the one who justifies those who have faith in Jesus. 

27 Where, then, is boasting? It is excluded. Because of what law? The law that requires works? No, because of the law that requires faith. 

28 For we maintain that a person is justified by faith apart from the works of the law. 

 Or is God the God of Jews only? Is he not the God of Gentiles too? Yes, of Gentiles too,

30 since there is only one God, who will justify the circumcised by faith and the uncircumcised through that same faith. 

31 Do we, then, nullify the law by this faith? Not at all! Rather, we uphold the law.

It is said, and it is perfectly true, that our Christianity and our beliefs are standing or crashing with the doctrine of justification. It is the center of everything, the core of our faith. There must be no slight change in it. Whatever else is taught about Christianity and faith, it must be in harmony with the doctrine of justification. It concerns sanctification, teaching concerning the congregation, "spiritual government," counseling, etc.

Freedom of belief must not be bound, not through the law of God, nor in the rules or conditions of mankind. The Spirit of God is free and we are the children of the free Son.

Often we are discussing the boundaries of the congregation. "Lord, are there so little that are saved?" That question is well answered by the Saviour.  “Make every effort to enter through the narrow door, because many, I tell you, will try to enter and will not be able to (Luke 13: 23-24). Jesus answers the church question by turning the questioner's thought into how to be righteous before God. Only when all of his own is stripped is man willing to receive the bounty of grace made in Christ. We must remain as spiritually poor our whole life, nor when death comes are we asked of anything other than faith in Christ.

The sinner is holy, the unclean is clean and the wrong is righteous. This is the secret of reconciliation, which is not understood by reason, but which we sinners possess by faith.